Dominansexpeditionen

I den här expeditionen har vi utifrån ett maktkritisk perspektiv tittat på vardagsnarrativ i förhållande till produktdesign, konsumtion och identitet. Vi har i relation till detta också tittat på hur dessa narrativ finns manifesterade i den byggda miljön.

En viktig utgångspunkt har varit distinktionen runt vad som finns representerat i vardagslivet och vad som förblir dolt – vad finns bortom vår händelsehorisont. Hela denna utforskande process har vi diskuterat i relation till en vardag i en generiskt, västerländskt kapitalistiskt samhälle.

Utifrån produktperspektivet, hur ska vi som designers förhålla oss till att estetiken så lätt går mot att handla om stil och status som i förlängningen bara förstärker logiken runt konsumtion i stället för att handla om ett verkligt hållbart beteende? Nya livsstilar kommuniceras ofta genom en konsumistisk logik där det ‘nya’ representeras genom en strid ström av produkter.

Ett exempel på detta är hemsidan ‘www.trashisfortossers.com’ som propagerar för en ‘zero-waste-lifestyle’ men som också marknadsför och säljer produkter i tex bambu och glas som manifesterar denna livsstil.

Från sidan: http://trashisfortossers.com/

Denna tendens, där nya mer radikala (hållbara) idéer fångas upp av den konsumistiska logiken och paketeras som konsumtion har tex beskrivits av filosofen Herbert Mercuse i boken ‘The One Dimensional Man’ där han beskriver konsumismen som en form av social kontroll. Frihet och glädje symboliseras genom konsumtion av produkter och alla former av kritik absorberas av systemet, kommersialiseras och oskadliggörs.

En rörelse med en liknande kritik är situationisterna som ansåg att “kapitalet fått fullkomlig dominans och därigenom skapat total varufetischism vilket resulterar i ett skådespelssamhälle där människan bara är en passiv åskådare utan möjlighet till att ingripa” (från Wikipedia, 180529).

“Everything that was directly lived has moved into a representation”

Guy Debord, ‘Society of the Spectacle’, 1967

Utifrån en syltburks perspektiv diskuterade vi problematiken ovan. Hur är syltburken förpackad och hur är den producerad? Är den industriellt producerad och sedan förpackad i en estetisk som upplevs hållbar genom referenser till småhushåll, bondesamhället osv. (glas, rutigt tyg över locket mm.). Eller är den i en större burk av billig plast? Förpackningen har egentligen väldigt lite att göra med själva innehållet och hur det har producerats.

“Positionering handlar inte om vad du gör med en produkt. Positionering handlar om vad du gör i sinnet på konsumenten. Det vill säga, du positionerar produkten i konsumentens sinne.”

Ries & Trout, 2001

För vad är egentligen hållbart? Att koka sin egen sylt hemma i liten skala eller koka sylt i industriell skala där den kokas mer effektivt genom att spillvärme tas tillvara osv? Det finns stora effektivitetsvinster genom tillverkning i stor skala – men var tar dessa vinster vägen? Vem kommer de till gagn? Det finns positiva effekter av en mindre skala som är närmare individen. Till exempel finns en potential för ökad förståelse för hur saker fungerar och också en ökad förståelse för det arbete som utförts för att, i det här fallet, sylten ska bli till. Denna kunskap, denna värdering av arbete och ting, kan också spilla över i andra beteenden och få en positiv spridningseffekt. Genom konsumtion av industriellt producerat sylt med en hemmagjord ‘ekologisk’ förpackning köper vi känslan, sinnesstämningen, utan att egentligen ha gjort själva jobbet. Vi har inte förkroppsligat kunskapen av syltproduktionen. Varan blir ett skådespel.

Utanför produktskalan kan vi hitta liknande lajvande av det ekologiska och småskaliga. Inom arkitektur och stadsplanering pratas det om ‘green bling’ som en sorts grön dekoration som utgör en estetiskt inramning till vardagen utan att vardagspraktiker ändrats till någon större grad. Produkter såväl som hus med en ekologisk framtoning blir lyx som signalerar status. På sätt och vis påminner detta om Marie Antoinettes sommarresidens i form av en lantby som endast var en kuliss av landet och det lantliga. Äggen var utplacerade, “invånarna” handplockade och djuren fick utgöra exotiska inslag på olika fester. Idén om bondgården som romantisk idé icénsattes – maskineriet som fick det hela att fungera var dolt.

Iscensättningen, kulissen, är en konstruktion som genom kapitalism och konsumism i symbios med design osynliggör ett maktförtryck genom att normalisera förhållanden och relationer genom att göra idéer, artefakter och rum acceptabla även om resultaten är grova sociala orättvisor och ekologisk förödelse. Genom gestaltning osynliggörs konsekvenserna av den enskilda handlingen. Moraliska beslut hackas upp i så små bitar att de blir osynliga och vi slipper ta ställning. Förtrycket och dominansen utgörs av dikotomier som människan mot naturen, det manliga mot det kvinnliga och överklass mot underklass.

                

Det antropocena perspektivet, människan som världens centrum, mannen som norm för människan (universell maskulinitet) och det kolonialistiska arvet lever i våra sinnen, manifesterat och upprätthållet genom det artificiella. Människan (mannen, maskinen, effektivitet) dominerar naturen (kvinnan, passiv, omhändertagande). Traditionellt manliga egenskaper har högre status än motsvarande kvinnliga. En ekologisk livsstil, är feminint kodat och har därför fortfarande låg status i samhället i stort.

Dessa frågor vill dominansexpeditionen rikta fokus mot. Under hösten vill vi undersöka dessa dimensioner i relation till gestaltningsprocesser. Hur kan vi synliggöra, problematisera och föreslå nytt?

Nedan följer några frågeställningar vi vill ta med oss från denna expedition och undersöka i relation till de andra expeditionerna:

  • Hur kan vi adressera frågor som väckts i denna expedition genom gestaltning? Om den mest hållbara produkten är den som inte tillverkas, hur gestaltar vi det? Eller hur gestaltar vi den problematiken?
  • Vilket formspråk ska vi använda när vi tittar framåt?
  • Hur går vi från att forma och kontrollera naturen till att formas och kontrolleras av den?
  • Hur utforskar och problematiserar vi på bästa sätt relationen mellan massproduktion och småskalig produktion och hur relaterat detta till produkter och förpackning?
  • Hur problematiserar vi hierarkiseringens logik? Det vill säga det traditionellt manliga (den modernistiska maskinen) som överordnat det kvinnliga (det naturliga)? Hur manifesteras detta i produkter, paketering, i den levda miljön?

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s